Robin Hood

Traditionell engelsk berättelse

För över sju hundra år sedan levde en ung man som hette Robert av Locksley. Hans vänner kallade honom Robin.

Robin bodde med sin mor på familjens gods Locksley medan hans far var borta och stred i ett krig utomlands. Kriget ägde rum i Heliga landet där kung Rikard Lejonhjärta kämpade mot en fiende.

Medan kung Rikard var utomlands och stred i kriget lät han sin yngre bror styra över England. Rikards bror hette John och var inte särskilt trevlig – tvärtom. John var väldigt girig och ville äga mer mark och fler gods än Rikard. Så under tiden som markägare, som Robins far, var utomlands och krigade med kungen stal den girige prins John deras gods och ägor.

En dag skickade prins John sina män till Locksley för att ta över godset. Robin, hans mor och alla anställda lyckades fly. Robin lämnade sedan sin mor hos hennes föräldrar där hon var trygg.

Robin var rasande över att familjens gods och ägor hade blivit stulna, så han lovade att hämnas på de giriga männen. Det smärtade honom att lämna sin älskade Marion, som bodde i närheten, men han höll sig gömd utanför Nottingham där han slog läger långt inne i Sherwoodskogen.

Andra män kom för att ansluta sig till Robin, och snart var de ett gäng vänner som gömde sig tillsammans. De blev kända som det glada gänget och bar kläder som färgats gröna så att de kunde gömma sig bland skogens grönska.

Alla var klädda i grönt förutom Robins vän Will. Han hade kläder som var så röda att han liknade ett höstlöv när han gömde sig. Robin kallade honom ”Röde Will” på grund av hans röda kläder. Will kallade Robin för ”Robin Hood” eftersom hans jacka hade en huva baktill.

Alla män som anslöt sig till Robin var utmärkta bågskyttar – de kunde skjuta en pil rakt mot ett avlägset mål och träffa det mitt i prick. 

Varje gång någon av prins Johns giriga män kom ridande på vägen som gick förbi Sherwoodskogen, dök Robin Hood och hans gäng upp och tog ryttaren till fånga.

”Kom och ät middag med oss”, sa de och bjöd ryttaren på en utsökt måltid. När middagen var över bad Robin Hood mannen att betala för maten, då tog Robins män allt guld och silver från mannens väskor innan de skickade iväg honom igen.

Sheriffen av Nottingham var rasande över stölderna som skedde i hans skog, men han lyckades aldrig hitta Robin Hood och hans glada gäng eftersom de gömde sig så bra.

Robin och hans män behöll inte ett öre av skatterna de samlade in från de giriga männen. Istället delade de ut pengarna till alla fattiga människor de kände – folk som hade förlorat allt när den girige prins John och hans män stal det.

Med tiden ville andra män ansluta sig till Robin Hood och kämpa för rättvisa. En av dessa var John Little. Han var drygt två meter lång och otroligt duktig på att slåss med en lång stav.

”Du borde heta Store John eftersom du är så lång”, skrattade Robin Hood. ”Men jag tänker kalla dig Lille John på skoj!” Alla andra kallade honom också Lille John.

En annan person som anslöt sig var Allan-i-dalen. Han var trubadur, så han spelade och sjöng för att underhålla Robin och hans män.

En dag kom en munk som kallade sig broder Tuck till Sherwoodskogen för att leta efter Robin av Locksley. En ung kvinna följde med honom.

”Marion!” utbrast Robin när han fick syn på dem.

Broder Tuck förklarade:

”Marions pappa ville att hans dotter skulle gifta sig med en rik gammal man. Men Marion grät och sa att hon inte kunde gifta sig med mannen eftersom hon älskade en annan – dig, Robin av Locksley. Jag visste att du gömde dig här så jag räddade Marion och tog med henne hit så att hon kunde gifta sig med sin stora kärlek.”

Marion och Robin kramade om varandra och så anslöt sig broder Tuck och Marion till Robins gäng.

Men en dag kom en budbärare med fruktansvärda nyheter till Robin Hood:

”Kung Rikard har tagits till fånga i ett fjärran land. Hans tillfångatagare släpper honom bara om en lösensumma av guld och silver betalas. Men prins John har meddelat att han inte kommer att betala ett öre för att rädda sin brors liv och han kommer definitivt inte att betala vare sig guld eller silver för sin brors frihet.”

”Det är för att han själv vill bli kung av England!” utbrast Robin Hood med avsky.

Men Robins gäng kom på en strålande idé. ”Alla fattiga vi känner har fått tillräckligt med pengar till allt de behöver, så för pengarna som finns kvar i vår skattkista kan vi köpa kung Rikards frihet.”

Utan att avslöja något för prins John betalade Robin och hans gäng kungens lösensumma i guld och silver.

Flera veckor senare red en okänd riddare in i Sherwoodskogen. Han var helt klädd i svart och sa att han letade efter Robin Hood.

”Vem är du?” krävde Robin att få veta.

”Jag är den svarte riddaren”, blev svaret.

Men när riddaren tog av sig hjälmen kände Robin igen honom.

”Kung Rikard!” utbrast han. Robin bugade sig djupt för att hedra sin kung. De fredlösa bugade sig också och jungfru Marion neg.

”Jag har kommit för att tacka er för att ni betalade lösensumman som gav mig friheten åter”, sa kungen. ”Jag har hört att min bror John misslyckades med att styra mitt rike rättvist. Jag har hört om hans girighet och vet att han stal mark och hem från folk. Jag ska ta itu med honom och straffa honom, och till alla er som har förlorat era egendomar lovar jag att återlämna dem så att ni och era familjer kan flytta tillbaka hem igen.”

Robin, Marion och alla de andra svor sin trohet till sin kung, härskaren som kallades Rikard Lejonhjärta.

Historien om hur Robin och hans glada gäng visade sin trohet mot kungen berättades och fördes vidare i många generationer. Det är på så sätt vi sju århundraden senare fortfarande känner till historien om Robin av Locksley.