KidsOut World Stories

Därför kan elefanter inte flyga Becky Walker    
Previous page
Next page

Därför kan elefanter inte flyga

A free resource from

Begin reading

This story is available in:

 

 

 

 

Därför kan elefanter inte flyga

Berättelse på hindi

 

 

 

 

 

*

För länge sedan, mycket längre sedan än de flesta kan minnas, kunde elefanter flyga! De hade fyra jättestora vingar och susade fram på himlen så snabbt att de andra djuren blev alldeles häpna. Tyvärr var de flygande elefanterna också lite korkade. Men de andra djuren låtsades inte om det och pratade aldrig om det.

Eftersom elefanterna var så starka och snabba bestämde sig Gud för att ta dem till hjälp. Han kunde rida på de stora djuren och de kunde hjälpa honom att skapa det sista av världen. På ett ögonblick kunde han vara i Kina och på ett ögonblick kunde han susa iväg därifrån till Island! Och elefanterna var så starka att de knuffade på berg och isberg och flyttade runt dem tills allt i världen var perfekt. Till exempel hjälpte de Gud att placera Himalaya i Indien och berget Kilimanjaro i Tanzania.

Tack vare elefanterna skapade Gud hela världen och gjorde den helt perfekt. 

När allting var klart sa Gud till elefanterna att de kunde ta semester. Väldigt lång semester … De kunde helt enkelt vila sig tills han hade ett nytt uppdrag åt dem. Plötsligt hade elefanterna ingenting att göra. Vet du vad som hände då? 

Elefanterna blev lata, och för att få tiden att gå pratade de om gamla tider. De pratade om hur starka de hade varit. De pratade om hur snabba de var, och hur mycket Gud hade uppskattat allt de gjorde. Ju mer de pratade, desto mer kom de att tro att de var mycket, mycket bättre än alla andra djur på jorden.

De var definitivt de viktigaste!

Elefanterna småpratade sysslolösa med varandra. ”Titta på den där påfågeln”, sa de ovänligt. ”Se så fula och bruna hans små vingar är jämfört med våra!” Och de såg alltid till att höja sina röster så att den lilla påfågeln kunde höra deras elaka ord.

Och den stackars påfågeln, som var snäll och ödmjuk, kunde inte säga emot elefanterna. Han tänkte: ”Elefanterna har rätt. Jag är liten. Mina vingar är inte vackra som älvornas och inte heller är jag stark som elefanterna.”

Allt eftersom tiden gick började elefanterna bli högmodiga. De började tro att de kunde göra som de ville. De giriga elefanterna tog alla bananer från bananträdet och lämnade inte kvar några till de andra djuren. De andra djuren blev ledsna eftersom de inte fick en enda banan att äta, och vet du vad elefanterna brukade göra med alla bananer de bar i sina snablar?

Elefanterna gick ner till någon by – vilken by som helst, faktiskt – där de bredde ut sina vingar som en matta och slog sig ner för att äta upp sin medhavda mat. Hela byn blev mosad under elefanternas tyngd. Husen jämnades med marken, odlingarna blev förstörda och byborna blev väldigt upprörda. 

De fattiga byborna var rasande över att deras hem hade förstörts, och djuren med sina tomma magar var också väldigt arga. Till och med Gud tyckte att nu fick det räcka. De högmodiga och giriga elefanterna hade blivit alldeles för styva i korken och behövde lära sig en läxa!

Gud bjöd in alla elefanterna till en pratstund. Han sa till dem: ”O, mäktiga elefanter! Hör här: jag är väldigt tacksam för att ni hjälpte mig att göra världen helt perfekt. Så jag tänker ordna en fest. Bara för elefanter.”

Elefanterna blev jätteglada. En elefant sa till en annan: ”Se där! Till och med Gud ser hur starka och modiga vi är – tänk så mycket vi har hjälpt honom. Självklart ska festen bara vara för oss!”

Så alla elefanterna, uppblåsta av högmod och självförtroende, dök upp till festen en efter en. Gud hade lovat dem den bästa maten, och det fanns stora berg av den! Gula bananer, röda granatäpplen, syrlig guava, saftig mango … alla frukter du kan tänka dig fanns där. 

De glupska elefanterna blev överförtjusta. Och de åt upp alltihop. Varenda bit.

När måltiden var över var elefanterna så mätta att de somnade en efter en, omgivna av bortkastade skal och kärnor efter frukterna. Det här var ögonblicket som Gud hade väntat på. När den sista elefanten hade somnat tog Gud fram en jättestor kniv. Tyst gick han fram till varje elefant och skar av vingarna. Sedan gav han de vackra vingarna till de små påfåglarna. De små påfåglarna blev så glada att de sprang in i skogen för att sjunga och dansa.

Har du sett påfåglarna dansa, påfåglarna dansa, påfåglarna dansa? 

Har du sett påfåglarna dansa, dansa runt alla träden?

Ja, jag har sett påfåglarna dansa, påfåglarna dansa, påfåglarna dansa. 

Ja, jag har sett påfåglarna dansa, dansa runt alla träden. 

*

Och vad hände med elefanterna? När elefanterna äntligen vaknade från sin långa sömn blev de chockade över att se de vackra påfåglarna vifta med sina imponerande fjädrar mot dem. De blev jättearga. Men Gud hade inte tid att lyssna på deras klagomål. Istället sa han: ”Jag vill att ni elefanter ska bli snällare och trevligare. Jag vill att ni använder er styrka och hjälper byborna att bygga upp sina hus igen.”

Elefanterna skämdes väldigt mycket över vad de hade gjort. De beslutade sig för att hjälpa byborna så mycket de kunde. Så än idag finns det i alla byar elefanter som kommer och går, och som hjälper människorna när de passerar genom byn.

Enjoyed this story?
Find out more here