KidsOut World Stories

Hans och Greta    
Previous page
Next page

Hans och Greta

A free resource from

Begin reading

This story is available in:

 

 

 

 

 

Hans och Greta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var en gång en fattig skogshuggare. Han bodde i en liten by i närheten av en skog tillsammans med sina två barn och sin nya fru. Barnen hette Hans och Greta. Hans var Gretas storebror.

En dag hade de ingen mat längre. Skogshuggarens fru sa till honom att de måste skicka ut barnen i skogen. Hon ville att de skulle försvinna för alltid. Då skulle hon och skogshuggaren ha mer mat att äta.

Hans hörde sin elaka styvmor prata. När ingen såg det smög han ut ur huset och fyllde fickorna med små vita stenar.

Nästa dag tog skogshuggaren och hans fru med sig barnen ut i skogen. Skogshuggaren var inte glad över att behöva lämna kvar sina barn, men hans fru tvingade honom.

Så Hans och Greta blev ensamma kvar i skogen.

Mörkret föll och det blev kallt. Greta började gråta.

”Oroa dig inte”, sa Hans. ”Håll mig i handen så ska jag ta oss hem.”

När de gick ut i skogen samma morgon hade Hans släppt ner de vita stenarna på marken en efter en. Som tur var lyste månen på dem nu. Barnen följde spåret hem.

Skogshuggarens fru blev arg när hon fick se barnen. Hon skrek åt sin man att ta med sig barnen ut i skogen igen och lämna kvar dem där. Skogshuggaren blev upprörd, men han var rädd för sin fru. Han gick med på att göra som hon sa. 

När barnen knuffades ut genom dörren tog Hans en brödskiva. När de gick tillbaka ut i skogen släppte han brödsmulorna på marken, en efter en. Han hoppades kunna följa spåret tillbaka hem igen.

När de kom till mitten av skogen mumlade barnens pappa en ursäkt och sa att han var tvungen att gå därifrån.

Än en gång föll mörkret och den här gången lyste ingen måne. Barnen kurade ihop sig under ett stort träd och sov tills det blev morgon.

”Oroa dig inte”, sa Hans nästa dag. ”Vi följer bara spåret av brödsmulor och går hem.”

Men spåret var borta. Hans hade inte tänkt på att fåglarna skulle äta smulorna. Den här gången var barnen vilse på riktigt.

Barnen gick genom skogen. Efter en lång stund kom de till ett lustigt litet hus som låg mitt bland träden. Det såg ut som om det var gjort av pepparkakor och garnerat med kristyr.

Hans bröt av en bit av väggen. Han åt den – den var god! 

Sedan bröt Greta av en bit av fönsterbrädan. Den var jättegod! 

De bröt av fler bitar, gjorda av kex, kakor och godis.

Plötsligt öppnades dörren och en gammal tant kom ut. Men det var ingen snäll gammal tant … Det var en häxa!

”Det finns mer att äta”, sa häxan. ”Kom in!”

Hans och Greta ville väldigt gärna ha mer att äta. Häxan gav dem massor att äta. Hon gav dem jättemycket att äta! Hon gav dem alldeles för mycket att äta!

Den elaka häxan tänkte steka barnen i ugnen och äta upp dem! 

Men hon trodde att de skulle smaka bättre om de inte var så magra. Hon tänkte göda dem och äta dem när de hade blivit fetare. 

Varje dag i flera veckor gav häxan barnen massor av mat.

Hon tvingade Greta att städa hela huset och låste in Hans i en bur. Varje kväll bad hon att få klämma på Hans finger för att känna hur tjock han hade blivit.

Häxan såg inte så bra. Hon var tvungen att känna på Hans finger istället för att bara titta på honom. 

Men Hans var smart. Han hade sparat ett gammalt kycklingben i fickan. Varje kväll lät han häxan klämma på det istället för hans finger. Häxan var arg för att Hans aldrig tycktes bli fetare.

En dag tröttnade häxan på att vänta på att Hans skulle bli fet. Hon tände eld i spisen så att hon kunde steka pojken och få sig en läcker måltid.

Hon öppnade ugnsluckan och kikade in för att se så att ugnen var varm. 

När häxan böjde sig ner sprang Greta tvärs över rummet och knuffade in henne i ugnen. Den lilla flickan smällde igen ugnsluckan! PANG! Häxan var fast!

Greta sökte igenom pepparkakshuset. Det var fyllt med kakor och godis. I ett rum hittade hon flera kistor fyllda av guld. Greta hittade också nyckeln till Hans bur. Hon släppte ut sin bror. Barnen fyllde fickorna med så mycket guld de kunde bära och sedan gav de sig iväg.

I två hela dagar gick barnen runt i skogen och letade. Till slut hittade de hem och fick träffa sin pappa! Han blev glad över att se dem och sa att deras styvmor hade gett sig av. Hans och Greta hade hittat hem. Och de var aldrig mer hungriga eller fattiga.

Enjoyed this story?
Find out more here