KidsOut World Stories

Regnbågsormen    
Previous page
Next page

Regnbågsormen

A free resource from

Begin reading

This story is available in:

 

 

 

 

Regnbågsormen

En aboriginberättelse från Australien

 

 

  

 

*

En gång för länge sedan, under drömtiden, var en grupp aboriginer ute och jagade. Efter många timmar blev de trötta och bestämde sig för att vila, och när de satt där tillsammans och berättade historier och värmde sina händer vid elden, tittade en av dem upp mot himlen.

Där, vid horisonten, syntes en vacker mångfärgad båge – en regnbåge. Men aboriginerna trodde att det var en orm som rörde sig från ett vattenhål till ett annat och blev rädda, eftersom de inte ville ha den jättestora färgglada ormen i ett vattenhål nära deras läger. När den inte verkade röra sig mot deras eget vattenhål blev de tacksamma.

En av de yngre ville veta mer om regnbågsormen, så när han kom hem frågade han stammens äldre varför jägarna hade blivit så rädda för regnbågsormen.

De gamla berättade för honom att regnbågsormen var en av drömtidens varelser som hade format jorden.

Alldeles i början var jorden platt. När regnbågsormen slingrade sig fram över landet bildade kroppens rörelser bergen och dalarna där floderna fanns. Regnbågsormen var den största av drömtidens varelser och så mäktig att till och med de andra drömtidsvarelserna blev rädda.

Att forma jorden var ansträngande, och till slut blev regnsbågsormen trött. Den krälade in i ett vattenhål där den lade sig i det svala vattnet som stillade den och dämpade kroppens klara färger.

Varje gång djuren kom till vattenhålet för att dricka var de noga med att inte störa vattnet. För även om de inte kunde se ormen visste de att den var där.

Regnbågsormen kom bara ut efter kraftiga skyfall, när vattenhålet blev förstört och solen nuddade den mångfärgade kroppen. Då steg den upp ur hålet och färdades över trädtopparna, upp genom molnen och över slätten till ett annat vattenhål.

Människorna blev rädda att ormen var arg och skulle piska upp landet igen, så de var väldigt tysta och stilla medan den färdades till sitt nya hem. När den väl var där försvann den under vattnet igen och syntes inte till.

Det är därför aboriginerna är noga med att inte störa regnbågsormen när de ser den sträcka sig över himlen, från ett vattenhål till ett annat.

Enjoyed this story?
Find out more here